disappointed

Jag vet inte vad jag ska tycka. Jag är bara så besviken. Jag brydde mig inte nå nämnvärt från början. Men nu känner jag mig bara sviken. Tänkte att det bara var tillfälligt, men det fortsätter ju bara mer o mer. Ett tag trodde jag att jag var speciell, men det var jag tydligen inte. Eftersom jag blev ”bortbytt” ganska snabbt.

Jag var väl dum som hoppades. Jag vet att jag antagligen gjorde bort mig, men för det kan vi faktiskt prata med varandra. Fast nae. Jag orkar inte. Det är inte min sak nu. Jag tänker inte tjata. Åh. Besviken på både dig och mig själv. Trodde du skulle tänka på mig, speciellt när det ska vara så åt andra hållet. Men nu tänker jag verkligen inte sluta. Kan du bara sluta berätta om allt? Jag vill liksom inte veta eftersom jag ”inte är intresserad”.

Jag ska ta mig ur det här, och bara glömma allt jag hoppats på. Och utan att falla tillbaka till det tidigare. Det tvivlar jag på att jag klarar. Det har ju trots allt pågått i en bra stund. Svårt att ta sig ur det på en kvart.

jag saknar bara det spontana. Samtal, hang outs. Det blir aldrig detsamma. Även om jag hade önskat det. Fast jag vill inte tappa hoppet. Men svårt med ensidig konversation.

Punkt.

image

image

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.