Snacka om att trycka på rätt knappar. Jag trodde jag var över det, men icke. Verkar som om jag får dras med det resten av mitt liv. Lika bra att vänja sig. Även om man inte vill det. Men vad ska jag göra? Det funkade inte att prata om det, för o veta varför. Finns inget svar på den frågan. Den förblir en olöst gåta.

Jag hoppas att det bara är i min ensamhet så att det inte blir ännu jobbigare next time. Var så skönt när det var borta.

Jag saknar visst dig, mer än jag ville.