Vem hade kunnat ana?

Ja vem kunde ana i början av året att jag skulle träffa Robin? Och falla pladask? Att hans vänförfrågan på nyårsafton skulle leda till det här. Det började då. Men gick så lång tid emellan pratet att man liksom ”glömde bort”. En kväll ville han ses, men jag var här men skulle hem veckan efter så vi bestämde väl något då. Tidigare samma dag som vi träffades första gången ville han att jag skulle med på bilträff. Men eftersom jag hade andra planer (Becca 25) så sa vi en annan gång. Eller göra annat. Som film, promenad och mat. ”En vecka av min tid?”. Det blev mer än så. Och det älskar jag. All tid med dig är guldvärd.

Vi träffades hos Becca eftersom han smusslade reda på vart festen var nånstans och sen dök han upp där och var riktigt pain in the ass. Så jag ville inte ens se honom mer typ. Men han bad mig om ursäkt dagen efter. Så jag tänkte ge honom en chans till. Men han verkade inte vilja ses hur många pikar jag än gav. Och eftersom jag inte ville träffa fler svin så kände jag att vill han inte ens ses skiter jag i att engagera mig efter gårdagen. Så jag sa bara ”vi får väl höras när jag kommer till linköping igen för du verkar ju inte ha tid”. Då fick han panik och ville ses.

På vår första träff åkte jag till malmslätt med en lätt klump i magen. Jag tyckte det var riktigt jobbigt i början. Jag träffade han och Martin vid parkeringen. Och sen skjutsade jag hem Martin och Robin skjutsade jag till Slaka. Där fick jag min första kyss av Robin. Och det pirrade till i hela kroppen. ❤ vi sågs kvällen efter och sen for jag till Falun igen. Det var jobbiga dagar. Sen när jag kom hem åkte jag raka vägen till Robin. Filmmys.

Vi träffades mycket. Och det var mycket taggar utåt från båda sidor. Ingen vågade riktigt släppa in varann. Men vi övervann det och vi blev sambos. Vi talade aldrig med varandra om det. Det började med att låta dörren vara öppen och sen fick jag en nyckel. Och sen fick jag ha bilen hela tiden. Och jag kände mig så inkluderad i allt. Det som rörde hemmet och familjen.

Sommaren swishade förbi och sen blev det dags att börja skolan igen. Sommaren gick så fort och jag är glad att jag fick tillbringa den med honom. Att han faktiskt la till mig på facebook bara sådär på nyårsafton. Jag trodde aldrig på att det faktiskt var han på riktigt. Och varför skulle han vilja ha mig när han inte alls ville det förr? Båda två insåg ganska snart att det var pga en person det aldrig blev något sist. Tur var väl det egentligen. Tror inte att det hade funkat lika bra som i dagsläget.

Nu har vi varit ett par i två månader. Officiellt två veckor typ. Och vi tillbringade hela sommaren ihop. Och han följde med upp hit. 3 hela dagar fick vi tillsammans här i Falun. Nu sitter han i bilen på väg ner mot linköping igen. Och jag ligger i sängen och gråter. Jag vill att han skulle stanna. Men jag tycker att pluttan är viktigare. Älskar både Robin och pluttan ❤

Svårt att ta farväl, svårt att va isär.
Önskar mitt hjärta, önskar du vore här.
Jag önskar du vore här

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.