varför är jag inte som du?

Jag önskar att jag vore som du. Det hade underlättat så sjukt mycket. Du får det att se så lätt ut. Bara stänga av och ignorera. Hur klarar du det? Jag beundrar dig något så fruktansvärt för det. Jag tar gärna över allas tankar och känslor i såna här tillfällen och där vet jag att jag gör fel. Men hur ändrar man ett invant beteende? Är det möjligt? Måste man liksom börja om från scratch o ändra tankesätt då, eller kan man göra det bara sådär?

Har så sjukt mycket tankar och funderingar. Undrar om dem någongång tar slut. Känns liksom ”goes on and on”. Känns bra vissa stunder, sen dyker det upp något. kaos. ganska jobbigt. men men :/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.