typ ja

”Jag står här på gatan vi bodde på, en gång var den hela vår värld
Men ingenting känns likadant som då, inga lyckliga människor bor här
De dörrar som alltid stod öppna då, är stängda och låsta idag
Fast alla är ensamma hemma ändå, så blev det för oss som blev kvar

Det passar så jävla bra. Jag blev ensam kvar på denna gård.
Som en gång var vår värld. Och ibland när jag tänker efter så saknar jag det.
För det var vi mot allt. det skulle alltid vara så.
Vart försvann det?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.