Tisdag .

Sov en timme inatt. ändå är jag inte trött. idag har jag gömt mig bakom solglasögon hela dagen. Vill inte visa mig. är så rödgråten att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag vill inte göra nåt. bara sova.

Varför väcka dom som ändå bara vill somna om?
Känns så fel nu. Allt gör de. jag vill inte leva de här livet. Allt gick åt helvete. bara för att jag vet att jag inte har dig vid min sida längre. vem är hon? snälla.. skulle bli glad om du bara kunde tala om det för mig. Jag orkar inte låssas mer.

Tyvärr. men inget känns bra. Ingen lust att göra något. Tappar koncentrationen helt. Äter inte . sover inte. kan inte koncentrera mig i skolan. Inte hemma heller för den delen. Teorin jag gjorde nyss gick åt helvete! Samma resultat som alltid.. 37.. Så jävla illa. men aaa.
och nu känns de som om jag sitter snett. Alltså lutar allt åt höger det är läskigt. Jag ramlar snart. Vippar. Snurrande känsla. Om jag reser mig nu kommer jag falla ihop. Varför har de blivit så här just nu..? bara sådär. Hela livet har fått en vändning och inte fan är den positiv. Jag skiter i vad alla andra tycker. Jag älskar honom och kommer alltid att göra.. fyfan. varför ? Det är den enda frågan. Varför just nu? När jag behöver dig som mest. Jag har så mkt saker jag bara måste prata med dig om. Massa saker. Jag vet inte varför. Men det är som om du förstår men ändå inte. Jag vet inte. Men jag vet bara att.. äsch. Jag vet inte. En sak är säker. Jag vill inte leva utan honom. Jag trodde att det skulle va lättare. Eftersom vi inte träffades på dom där 2 månaderna.. Men när jag satt där brevid dig igår, insåg jag hur mkt jag saknat dig. Jag ville bara krama dig och säga att allt kommer bli bra. Men nej. så blev de inte. Jag kände mig så dum att jag inte kunde krama dig, inte ens röra dig. Det var som om vi var främmande människor. Som om vi aldrig träffat varandra tidigare. Till och med första dagen kändes lättare. Jag va inte lika nervös, och jag pratade på som om vi känt varandra i all evighet. Men det här va skillnad. Som om jag visste att det skulle bli fel. Men de visste jag inte. Jag trodde att allt skulle bli bättre när vi träffades, men nej. Fan!

Jag saknar dig jätte mycket. Jag vill ha dig här igen. Sova med dig. Bara pussa på dig och veta att du älskar. men jag vet oxå, att det fortsättningsvis bara kommer att vara drömmar. Som jag vill ska va verklighet. Och inte bara minnen.

Allt suger.. PLEASE KLL ME?      

 

S n ä l l a  D r ä n k  M i g  ? ! 

Pusshej <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.