Måndag, Helvetes dagen.

Dagen började väl inge vidare. Mardrömmar inatt. Sen osams me mamma ett tag, bråka om Frans. För att jag sa att jag skulle åka dit. Sen iaf så åkte jag ner te stan med Nadja. Träffade Sofi på donken 🙂 Sen iaf så åkte vi mot rese. Jag gick på 213 för SISTA gången.

iaf. det gick bra i början, de va nervöst när ja ringde på dörrn o dom såg lite små förvånade ut när ja stod där, o sen gick, Maj-Britt o hämtade honom. Sen så gick vi ut o satte oss o prata lite. Kändes som första gången vi träffades, fast jag va tyst. Satt o små prata lite om allt. Det verkade helt lugnt. *puh* tänkte jag. JO tjena! Han fråga hur länge sen de va vi träfades jag sa 2 månader. o så vare inget mer me de. Sen så prata vi lite om veckorna. han berättade oxå att han inte mådde bra. Sår i magen. Ont i ryggen o massa. Och sen sa han: Det kanske är bäst om vi går åt varsitt håll. Så att inte du blir deprimerad för att jag är det. Och jag orkar inte att låtsas vara glad.
Då började jag gråta. Det bara kom jag hann inte hindra det. Först märkte han inget. Sen när tårarna droppade ner, så sa han; Gråt inte… Men inte fan va det lätt :/ Sen så sa han typ: säg nåt? Jag va tyst ett tag. Sen sa jag: Mm okej. Sen satt jag där o grät. Sen gick jag hem. Det var hemskt. För de första hitta i skogen från Frans till kyrkan är svårt nog, men samtidigt som tårarna rinner äre fan imej ännu svårare,. Men jag kom hem. Tog en timme typ.

Nu sitter jag här o gråter as mkt. Jag orkar inte. Jag vill ju bara va med dig. Ingen annan! Helvete :/

Pusshem <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.