love makes monsters of us all

Jaha. Tankar igen. Jävla konstigt det där när man snubblar över saker. Man lite fundersam på hur hjärnan faktisk funkar. Den är förvirrande. Men jag älskar ändå att det är som det är just nu. Även om hela situationen är konstig och förvirrande så älskar jag läget. Tycker det är sjukt kul och helt awesome. Sen får man väl se hur saker urartar sig. Även om det är som det är just nu så har jag tankarna ändå åt ett annat håll, så det är ju kul. Och någon sa ju ”Ring till honom och berätta vad du tycker och känner.” Nej svarade jag. Och det tyckte någon var lite konstigt, för det är väl inte likt mig egentligen. Men situationen är som den är, och man får helt enkelt anpassa sig efter det. Och därför tänker jag inte säga något. Fast det är klart, det hade ju varit kul, men nae. Vet ju svaret liksom. Bara det här samtalet borde vara lite awkward, men nae. Vi har ändå den där konstiga relationen man liksom alltid undrat varför? Och hur? Men jag klagar inte! Inte alls.

IMG_8762

Picture perfect memories, scattered all around the floor.
Reaching for the phone cause, I can’t fight it any more.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.