Hoppsan

Eh ja, hej. Hur öppnar man efter ett år av komplett tystnad? Jag vet inte varför jag slutat skriva då skrivandet alltid varit en del av mitt liv, skrev ju dagböcker i typ 10 år dagligen innan jag slutade skriva för hand. Missade jag en dag skrev jag alltid ikapp. Men sen en dag i Falun blev jag sjuk sen rann det iväg och sen dess har jag inte skrivit för hand. Bara här i bloggen. Som jag sen också slutade med. Förstår inte varför egentligen, är ju smidigt när man kan använda mobilen som man alltid har med sig. Jag har väl egentligen inget att skylla på, förutom lathet 🙂

Så, vad har hänt sen första veckan i januari 2019? Ja allt mellan himmel och jord känner jag. Trivs fortfarande som fisken i vattnet på jobbet, ångrar verkligen inte att jag slutade studera. Det jag ångrar är studielånet jag får betala av nu. Men det gav ju iaf en ny titel, så helt lönlöst är det ju inte. Men klar man önskar att man insett tidigare att undersköterska var min grej. Jag trodde det aldrig, och jag ville inte riktigt gå i mammas fotspår, man har ju hört rykten om äldreomsorgen liksom. Men det är ju långt ifrån det man hört.

Jag har verkligen funnit min plats i livet nu känner jag. Jobbet rullar på, har träffat vänner för livet på jobbet. Trodde inte riktigt att man ”kunde” umgås på fritiden med sina kollegor utan att bara prata jobb MEN det har visat sig att vi har gemensamma intressen osv vilket gör att det inte blir jobb på fritiden också.

Sommaren innebar första semestern sen 2014 vilket var välbehövligt. Även om man tillbringade de första två-tre veckorna sjuk. Men en resa till Finland hann vi med, jag Robin och Bella innan jag blev sjuk. Sommaren gick snabbt som attan och sen blev det höst.

Hösten 2019 glömmer jag inte. I oktober kom äntligen det efterlängtade plusset på stickan och då började man längta och planera. Det kändes evigheter till första ultraljudet. Och nu sitter jag här och har gått mer än halva tiden vilket känns sjukt. Allt kändes så långt bort och så himla sakta, men nu tror jag tiden till juni svischar förbi, fort som attan så man inte hinner med istället. Är så lycklig.

Nu sitter jag här och planerar om hela hemmet. Allt stressades på plats när vi flyttade hit känns det som. Så vi möblerar om lite och grejar hemma för att få allt på plats på riktigt. Det tar lite tid när jag fortfarande jobbar heltid, med smärta dessutom. Men ingen stress allt faller på plats så småningom, men nu har vi åtminstone en bättre plan 🙂

Ja nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer, ska väl ta tag i disken och sen fortsätta rensning och planering i v-rummet. Tänkte passa på medan energin finns och jag faktiskt är ledig. Men ikväll ska jag till Matilda och äta mat o kolla mello som äntligen börjar igen. Ja ni som känner mig ni vet hur jag är.

Hörs snart igen hoppas jag. Allt beror på mitt minne. Mors!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.