16 augusti

Den 16e augusti är en dag att minnas. Jag klottrar ner det här så jag ska ha bättre koll. Jag ska sluta färga håret. Ska bara låta det växa och tvättas hur, så även om jag kommer se ut som en fågelskrämma får vi stå ut. Jag ska satsa på min naturliga hårfärg. Och faktiskt stanna vid den! Hur nu det ska gå. Lite nervöst haha. för jag har inte haft min naturliga sen jag permanenta det, och det var inte frivilligt som det är nu. Och så fort jag hade tillåtelse att färga håret gjorde jag ju det. haha, suck. Även fast jag trivs i det lila är det dags att sluta färga håret. och färgen stannar ju inte kvar ordentligt iaf. Och dessutom gillar inte mitt hår färginpackningar (eller någon inpackning eller balsam…) så jag ska bara låta det vila. Wish me luck. jag menar, det har ju inte gått bra tidigare 😉

DSC08143Guns födelsedag 002Jag tror att det där kan vara naturligt. men jag minns inte. bilden är iaf från 2006 så det kan lika gärna vara färgat…

Onsdag

Jag har ont i min tå. Jag krossade tånageln på min långa promenad igår. suuuck. Idag har jag inte gjort alltför mycket faktiskt. Tog det himla lugnt början av dagen. Sen vid 15 var det dags att ge sig ut o köra lite. 🙂 Klumpfot idag, haha. Men det gick bra. Körde upp till malmslätt ett varv innan vi hamnade i lambohov och sen därifrån vidare till stallet 🙂 I början kände jag mig mest ensam. Mockade och fixade maten i min ensamhet. Så det gick toppen. Red ut en sväng på en halvtimme. Mirre var rädd för precis allt, åh en sten! åh en buske!! en sopsäck, ÅÅÅH ensilagebalar och det ena och det andra. haha. gulle!

Men mysigt var det iaf. 🙂 Så det var skönt. Efter ridturen släppte jag ut båda hästarna och fyllde på vatten i badkaret. Det tog tid, sen satt jag o väntade på Roine en bra stund innan han kom. Sen körde jag hemåt. ”glöm inte din plånbok i bilen nu bara” nej då det gör jag inte. Vad gjorde jag? Jo glömde plånboken i bilen… suck! 😛 Aja, har duschat o ätit sen jag kom hem. Pratade med F i telefonen med ett tag. 🙂 Trevligt. Vi skulle setts ikväll, men insåg att klockan var ganska så mycket så vi hoppade det idag. Får se när vi har tid igen helt enkelt. 🙂 Vi sågs ju igår så det är ju inte hela världen liksom. Även om det är skönt att ha honom nära. Tur att det finns telefoner!

1236531_10202028713538096_613914696_n

Eller?

Åh trött på min jobbiga fas. Varför? Varför tvekar jag? Jo, för vi gick en lång promenad, från sjukan via trädgårn och stan till ekholmen och tillbaka. En lite lagom promenad sådär. Pratade om allt och ingenting. Och det är ingenting började med bowling. sen rann allt ur mig. T. Det var hemskt. Varför nämnde jag hela historian? Väldigt konstigt. Men men. ”Du har inte pratat om det här så mycket va?” haha, nej. Vad får dig att tro det? 😛 och vi pratade om ena saken efter det andra. Jag hade verkligen mycket att prata om. Galet.

Anyway, ekh och tillbaka. Han skulle visa lite hus, och sen passade jag på att visa lite jag med, haha 😛 och sen tog vi vägen förbi brask på vägen hem för F var törstig. Såg Prytz bil där, så hälsade på Elin och Prytz. 🙂 Elin frågade om det var något mellan mig och F. så jag sa nej. och att vi faktiskt är ex, och det skrämmer mig. Sen gick jag o F vidare och då berättade jag att hon hade frågat. ”Du sa väl nej va? För det är ju ingenting mellan oss” typ. Ja jag sa nej. men bra. då vet jag det med.


Du, Har gjort det här förut
Faller, Så lätt för din teater
Kapitulerar, Luften har gått ur
Nu, Passar det med ånger
Du, Du tror det är så lätt
Hänger rosor på min dörr
Försöker locka med Paris
Du smickrar mig
Du äcklar mig
Bit för bit
Slut.
Nu får det vara över

längtar

Jag längtar tills hockeysäsongen drar igång igen. Verkligen längtar. Nu har jag iaf någon (förutom mamma o roine) att dela hockeyintresset med, dock är det inte riktigt samma lag. haha. suck. 😛 Men anyway, första hemmamatchen är mot FBK, lite ironiskt va? Väldigt konstigt, haha. Nu hoppas jag tiden till den 14 september går fort. För nu kör vi. Hela vägen fram till slutspelet. 🙂 Som jag sa i intervjun. Topp 3. (och vi ska slå FBK bara för att in your face liksom) haha 😉

Dagbok

Dagbok. Det är bra att skriva dagbok har jag hört. Och det har jag gjort varenda dag sedan hösten 2006. Inte en dag har jag missat. Det är bra att skriva ner sina känslor där ingen kan läsa. Det är ganska skönt. (Om man bortser från tjuvläsningen av puckot). Finns både bra och dåliga saker med min dagbok. Alla känslor. Jag (som ni antagligen redan visste) pendlar ganska mycket i mitt humör och i mina känslor. Så att läsa vad jag tänkt på senaste månaden har varit jobbigt. För det har fått mig att fundera på om jag gör rätt. Om jag gör fel, kan jag rätta till det då? Eller är det försent?

Just nu är jag inne i en fas där jag tvivlar på mina beslut. Men jag har ju gjort ett val och kan därmed inte ångra mig. Jag har bara mig själv att skylla. Så hur vet jag om jag gjort rätt eller fel? Det kan ju egentligen bara jag svara på, men eftersom jag inte riktigt har koll på allt så har jag inget vettigt svar. Jag som vill ha kontroll har ingen kontroll alls och det förvirrar mig. Kommer allting att lösa sig till det bättre? Eller kommer jag alltid stå här och undra om jag har gjort rätt val. Ibland önskar jag att du aldrig hade dykt upp igen, men samtidigt vet jag att allt sker av en orsak. Så det är väl meningen att du ska vara här. Annars skulle vi inte ha sprungit på varandra två gånger på så kort tid. När vi aldrig ens sett varandra under de andra fem åren.

Men jag ogillar hur du vände upp och ner på min värld. Ingenting är sig likt och ingenting kommer att bli som det har varit. Jag ångrar ingenting,  men hade ändå önskat att situationen var annorlunda. Inte minst för mig själv, utan även för andra inblandade. Det är mest det jag tänker på. Jag tar till mig negativa känslor, som jag inte ens vet om de finns. Jag bara antar att det är så. Och jag vill inte såra. Även om jag antagligen gör det. Men jag kan inte vänta i all evighet. Även om jag velat. Men jag klarar inte av att förneka hur länge som helst. Det tar också på krafterna.

image

image

halvt sadfejs

Natten var inte som den var tänkt. Jag har varit glad en längre tid så det är inte så konstigt att bomben kom nu. Men jag är så jävla kluven. Jag har alltid trott att jag skulle veta när det var dags liksom. Men nu känns det så fel. Jag vet att det ena är bättre än det andra. Och jag har det bättre. Men vad är det som felar? Jo för att ”gräset är grönare på andra sidan”. Men så är det ju inte. Det vet jag ju. Men jag har alltid trott att det skulle gå tillslut. Men jag orkar inte. Jag orkade inte kämpa. Hur länge jag än har vetat ville jag inte erkänna det. Och nu när jag gått därifrån vill jag bara komma tillbaka sometimes. Men jag har lovat mig själv att jag inte ska det. Det skulle inte gå. Jag är inte så elak.

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så